Avhopp och medlemskapets gräns

Jag var mycket besviken, uppgiven och ledsen efter resultatet av flyktinguppgörelsen. Vi har haft tuffa förhandlingar i en viktig fråga utan någon egentlig vinnare – på grund av den parlamentariska situationen.

Blev sedan än mer uppgiven när jag upptäckte att ett par av mina partikamrater valt att lämna partiet på grund av uppgörelsen.

Tidigare har jag tillhört dem som hejat på och inte ifrågasatt när medlemmar lämnat andra partier, som när KD tappade medlemmar efter de lämnat decemberöverenskommelsen. Men nu hände det i mitt parti, då fick jag rannsaka mig själv om varför det nu känns annorlunda, varför jag inte bara kan acceptera detta.

För mig är ett medlemsstyrt parti en fråga om demokrati. Det finns inte olika grader av medlemskap, alla har en röst. Vi väljer tillsammans de som ska företräda oss och litar på att de gör sitt allra bästa tills motsatsen är bevisad.

Det är därför jag förundras över hur man kan sätta en gräns för sitt medlemskap på grund av uppgörelsen. Vi är ju fortfarande en medlemsstyrd organisation och varken ideologi eller stadgar har ändrats.

Organisationen är aldrig bättre än dess medlemmar. Och om de kritiska medlemmarna lämnar - hur ska vi då kunna förändra något? Vad skapar ett avhopp för signaler och varför skulle just jag vara viktigare än organisationen? Rör det sig om idealister som låter jaget gå före laget? Har de handlat i affekt utan att sätta sig in i detaljerna? Hos oss ska dörren alltid stå öppen för de som delar våra värderingar.

Som jag ser det måste vi kämpa hårdare för att få ett parlamentariskt läge där vi får bättre förutsättningar. En kamp där alla medlemmar behövs och kan göra skillnad. Jag tror på den demokratiska socialismen nu och i framtiden. Tillsammans är vi starka!

/Anna 

Hur länge kan man vara på gång i skolpolitiken?

Helsingborgs Dagblad har nyligen skrivit om vår motion om rättvis fördelning om elever. Man har även gjort en aktuell sammanställning av läget. Det är dyster läsning, särskilt när man från de styrande än en gång påstår att en rättvis fördelning är på gång. Frågan är hur länge man kan vara på gång utan att något händer.

Att Christer Rasmusson (FP) i detta läge hänvisar till det fria skolvalet som högsta vägledande princip är ett tecken på bristande insikt i vad skolpolitikens roll egentligen är.    

Det finns ett antal grundläggande principer i skollagen, bland annat ska skolan och undervisningen vara likvärdig och kompensatorisk. Vi menar att dessa principer sätts ur spel när skolornas ansvar för nyanlända elever inte är lika i staden.

De flesta rektorer och lärare vill se fler nyanlända på just sin skola. Det verkar nu vara upp till politiken att se till att det sker. Kan Malmö, så kan Helsingborg!

/Ola

Dags för rättvis fördelning av nyanlända elever

Världen befinner sig just nu i den värsta flyktingsituationen sedan andra världskriget. Denna situation ställer stora krav på oss att visa solidaritet och medmänsklighet. I detta ingår att stå upp för de konventioner och avtal som vi har förbundit oss att följa. 

För Helsingborgs del innebär oron i omvärlden att vår förmåga att skapa ett gott välkomnande prövas. Vår stad måste i alla delar ta sitt ansvar för att underlätta och hjälpa till i den uppkomna situationen. 

Utifrån detta perspektiv är det mycket problematiskt att staden undviker att större ansvar i frågan om fördelning av nyanlända barn på ett rättvist och jämnt sätt. Att somliga skolor tar ett enormt ansvar i förhållande till sin storlek och sina förutsättningar samtidigt som andra skolor knappt har några nyanlända alls är helt orimligt. 

För oss politiker som besöker många skolor är det också helt uppenbart att de flesta rektorer och lärare vill se fler nyanlända på just sin skola. Det finns ett stort engagemang och en enorm förståelse och solidaritet bland stadens personal och bland eleverna för att välkomna nya elever. 

Det är också så att många fristående skolor tar ett större ansvar än vad som kommer fram i den officiella statistiken. Staden kan inte reglera fördelningen av nyanlända bland de fristående men ett förbättrat samarbete och en förstärkt dialog skulle helt klart underlätta och förbättra situationen.

Vi väljer därför lämna in en motion för att garantera en rättvis och solidarisk fördelning av nyanlända elever på de skolor där staden är huvudman. Vi vill också att en förstärkt och förbättrad dialog med de fristående skolorna införs för att rättvist och solidariskt fördela nyanlända elever även bland dessa aktörer.

/Ola, Ajat, Elin och Vehid

Självstyre inom hemtjänsten är framtidens melodi

Hemtjänsten är en viktig del av stadens välfärdsarbete. Samtidigt behöver vi nya arbetssätt för att möta framtidens utmaningar. Vi socialdemokrater har länge förespråkat intraprenader och självförvaltning som en av lösningarna. Det är rätt väg att gå om vill ha en välfärd som är attraktiv för både brukare och för personal och som dessutom inte urholkar våra gemensamma skattemedel. Åbrädden och Kungshult är exempel på vårdboenden med framgångsrik självförvaltning, detta på vårt initiativ.

Självstyrande grupper inom hemtjänsten har varit en stor framgång i Skönsmon i Sundsvall - antalet personer runt varje brukare har minskat, besöken tar lite mindre tid och de anställdas sjukfrånvaro har sjunkit. Vi vill nu pröva en liknande modell i Helsingborg och har därför lämnat in en motion till kommunfullmäktige.

Den borgerliga vägen har hittills varit mer privatiseringar, eftersom man varken kan eller vill lösa vårdens utmaningar på egen hand. Det är idélöst och oansvarigt. Vi socialdemokrater tar ansvar för välfärden och litar på våra anställdas kompetens.

/Jan och Anna

Folkpartiets skolpolitik förtjänar ett F i betyg

Skolan är i ständigt fokus i den kommunala politiken. Ofta lyfts det fram hur bra skolan i Helsingborg står sig i förhållande till andra kommuner i Skåne och till jämförbara städer. Därför är det intressant att läsa Lärarnas Riksförbunds rapport där fem olika parametrar granskas. Parametrarna är resurser, likvärdighet, löner, behöriga lärare och resultat. 

När det gäller löner ligger Helsingborg förhållandevis bra till. Där hamnar vi på 53:e plats. Även resultatmässigt går det relativt bra. En 98:e plats hamnar vi på där. Sedan tidigare vet vi av bland annat SKL:s mätningar att det skiljer väldigt mycket mellan kommunala och fristående skolors resultat. Skolsegregationen slår verkligen igenom här.

Det som är anmärkningsvärt och oroväckande är dom tre andra parametrarna. Där ligger Helsingborg på plats 190 (resurser), 226 (likvärdighet) och 239 (behörighet) . Detta är allvarligt. Det ger dessutom en totalplacering på låga 186:e plats.

Att Helsingborg är en av dom sämsta städerna i landet vad gäller likvärdighet är synnerligen problematiskt. Staden är redan idag en av Sveriges mest segregerade och med nuvarande utveckling i grundskolan lär detta knappast förändras och förbättras.

När den här mandatperioden är slut kommer Folkpartiet och deras allianskompisar ha styrt staden och skolan i 12 år. Utifrån skollagens krav på likvärdighet, inkludering och kompensatoriskt uppdrag kan man knappast ge Folkpartiet och övriga högerpartier ens ett F i betyg.

/Ola