måndag 23 november 2015

Hur står det till med arbetsmiljön i Helsingborgs stad?

I förra veckan kunde vi via SVT Helsingborg bevittna hur en lärare som skulle intervjuas blev tillrättavisad av en överordnad.  Ingår det i stadens personalpolitik att under sittande intervju tillrättavisa medarbetare? Troligen kommer denne lärare inte att ställa upp i fler mediesammanhang.

I dagens HD kunde vi läsa om att stadens undersköterskor i kvälls- och nattpatrullen endast haft tillgång till bilar med sommardäck trots att det varit känt att både kyla och snö var på väg.

De undersköterskor som uttalade sig kritiskt i HD ville inte framträda med namn.

Dessa båda händelser ger en dålig smak i munnen. Är det så att det håller på att växa fram en tystnadskultur bland stadens anställda? Inom privata bolag finns det en lojalitetsklausul som väger tyngre än meddelarfriheten. Detta har vi stött på när medarbetare hos Attendo fått sparken på grund när de använt sig av en meddelarfrihet som inte existerade.

Är det denna väg som staden nu beträder, att skrämma medarbetare till tystnad? En hörnpelare i den offentliga verksamheten är transparensen. Att det råder en insyn som alla kan ta del av och att alla medarbetare har rätt att uttala sig om verksamheten utan att kontrolleras av överordnade eller rädsla för repressalier.

I de allra flesta yrken inom stadens verksamhet finns kvaliteten i mötet mellan människor. Det kan vara läraren som skall leverera kunskap i sitt möte med eleverna, undersköterskan som skall leverera omsorg till en skröplig äldre, en förskolelärare som varsamt skall vägleda ett litet barn osv. Om då den som skall leverera kunskap, omsorg eller annat känner sig trygg i sitt yrke och går till jobbet med ett leende på läpparna så blir det ett bra möte och en god leverans av bildning eller omsorg.

Om medarbetaren däremot går till jobbet med en rädsla för att göra fel eller inte vågar påtala brister i verksamheten blir så klart leveransen av tjänsten sämre.

Det är en farlig väg man beträtt i staden om medarbetarna inte vågar träda fram med namn när dom påtalar brister.

En högkvalitativ kommunal verksamhet förutsätter trygga medarbetare.   


/Ingela  

onsdag 11 november 2015

När blir vi Sveriges bästa skolkommun?

Idag skriver HD om vad vi tycker om att staden lagt 1,5 miljoner på att delta i årets kvalitetsmässa i Göteborg. Helsingborg blev under mässan utsedd till Sveriges IT-kommun och var nominerad även inom andra kategorier. Detta är ett kvitto på att staden gör ett bra jobb vad gäller digitalisering och IT och något som vi ska vara stolta över. Men för oss är det också en självklarhet att helsingborgarnas skattemedel ska spenderas på ett ansvarsfullt sätt. Att lägga miljonsummor på att delta i en mässa är inte ett exempel på det. Någonstans måste man fråga sig själv - vad är nyttan och vad är priset?

Det är tråkigt att se hur kommunstyrelsens utgifter för kommunikation och eventmedverkan tillåts sticka iväg. Särskilt när kommunala välfärdsverksamheter, exempelvis socialförvaltningen, dras med stora underskott och problem i sin vardag. Jag ser fram emot dagen då staden har lika höga ambitioner för stadens skola, vård och omsorg som för IT och digitalisering. Men då krävs ett socialdemokratiskt styre.

/Ola

fredag 6 november 2015

Klassamhället - finns det?

Det är jobbigt att bli påmind om att vi lever i ett klassamhälle. Det är den slutsats jag drar med tanke på den upprördhet mitt uttalande i samband med HD:s artikel om skolsegregationen orsakat, inte minst på insändarsidorna. I artikeln nämner jag att jag vill ha en skola där skomakarens dotter kan gå i samma klass som direktörens son.

Det är väl belagt att föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar stor roll för hur elever lyckas i den svenska skolan. Skolforskaren Magnus Oskarsson vid Mittuniversitetet har påpekat att socioekonomisk bakgrund idag spelar lika stor roll för hur elever lyckas i Sverige som i Tyskland och USA. Länder där skolan på pappret är klart mer segregerad än Sverige. Så har det inte varit tidigare i vårt land.

Svensk skola har varit världsledande på att kompensera för social bakgrund. Att strukturerna i det svenska skolsystemet idag verkar segregerande betyder inte att enskilda elever från till exempel arbetarklassen inte kan lyckas. Men det betyder att sannolikheten för att lyckas i skolan är lägre för dessa elever som grupp.

För mig som skolpolitiker är jämlikhet och allas möjlighet att verkligen kunna lyckas oerhört viktig. Med dagens skolsystem har dessa möjligheter minskat för många elever. Det vore inte sakligt att blunda för det faktum att svensk skola idag inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag och att likvärdigheten i utbildningssystemet har mycket stora brister. För att hitta lösningarna måste man vara klar över analysen och inte blunda för hur det faktiskt ser ut i dagens skola.

/Ola