Bloggen har flyttat till vår nya hemsida. Hädanefter är du varmt välkommen att följa oss här: http://www.socialdemokraternahelsingborg.se/blogg/
Även de gamla inläggen kommer att flyttas över till den nya bloggen.
måndag 14 december 2015
tisdag 1 december 2015
Segregationen och framgångssagan om Helsingborg
Sveriges Radio har under hashtaggen
#flyktiskåne gjort ett antal reportage om flyktingsituationen i
Skånes olika kommuner. Nu har turen kommit till Helsingborg och man
har intervjuat ett antal politiker och tjänstemän i
staden.
Den officiella bilden i reportaget är att vi i Helsingborg ”inte är mer segregerade än någon annan stad” och att ”vi har inte några riktigt tunga områden”, en bild man kan ha åsikter om. Inte minst med tanke på att stadens egen trend- och omvärldsanalys konstaterar följande: "Under många år har vi sett en utveckling mot ökade skillnader i samhället. Exempelvis mellan olika bostadsområden, med avseende på de boendes socioekonomiska resurser och etniska bakgrund. Klyftorna ökar mellan fattiga och rika bostadsområden, och det är en trend som varit långvarig i såväl Helsingborg som i andra större städer i Sverige". En ganska utförlig definition av segregation med andra ord.
En snabbanalys i stadens statistikdatabas ger ett nedslående resultat. Medelinkomsten bland förvärvsarbetande på Drottninghög: 253 000 kr; Hittarp/Laröd: 488 000 kr. Öppet arbetslösa på Råå: 2%; Planteringen: 10%. Andel av befolkningen som har utländsk bakgrund på Närlunda: 60%; Rydebäck: 9%.
Det är en sak att tycka olika om vad vi ska göra åt
segregationen i Helsingborg, men att låtsas som att den inte finns är
illavarslande för jämlikhetsarbetet i vår stad.
/Ola
måndag 23 november 2015
Hur står det till med arbetsmiljön i Helsingborgs stad?
I förra veckan kunde vi via SVT Helsingborg bevittna hur en lärare
som skulle intervjuas blev tillrättavisad av en överordnad. Ingår det i stadens personalpolitik att under
sittande intervju tillrättavisa medarbetare? Troligen kommer denne lärare inte
att ställa upp i fler mediesammanhang.
I dagens HD kunde vi läsa om att stadens undersköterskor i
kvälls- och nattpatrullen endast haft tillgång till bilar med sommardäck trots
att det varit känt att både kyla och snö var på väg.
De undersköterskor som uttalade sig kritiskt i HD ville inte
framträda med namn.
Dessa båda händelser ger en dålig smak i munnen. Är det så
att det håller på att växa fram en tystnadskultur bland stadens anställda? Inom
privata bolag finns det en lojalitetsklausul som väger tyngre än meddelarfriheten.
Detta har vi stött på när medarbetare hos Attendo fått sparken på grund när de
använt sig av en meddelarfrihet som inte existerade.
Är det denna väg som staden nu beträder, att skrämma
medarbetare till tystnad? En hörnpelare i den offentliga verksamheten är
transparensen. Att det råder en insyn som alla kan ta del av och att alla
medarbetare har rätt att uttala sig om verksamheten utan att kontrolleras av
överordnade eller rädsla för repressalier.
I de allra flesta yrken inom stadens verksamhet finns
kvaliteten i mötet mellan människor. Det kan vara läraren som skall leverera
kunskap i sitt möte med eleverna, undersköterskan som skall leverera omsorg
till en skröplig äldre, en förskolelärare som varsamt skall vägleda ett litet
barn osv. Om då den som skall leverera kunskap, omsorg eller annat känner sig
trygg i sitt yrke och går till jobbet med ett leende på läpparna så blir det
ett bra möte och en god leverans av bildning eller omsorg.
Om medarbetaren däremot går till jobbet med en rädsla för
att göra fel eller inte vågar påtala brister i verksamheten blir så klart
leveransen av tjänsten sämre.
Det är en farlig väg man beträtt i staden om medarbetarna
inte vågar träda fram med namn när dom påtalar brister.
En högkvalitativ kommunal verksamhet förutsätter trygga
medarbetare.
/Ingela
onsdag 11 november 2015
När blir vi Sveriges bästa skolkommun?
Idag skriver
HD om vad vi tycker om att staden lagt 1,5 miljoner på
att delta i årets kvalitetsmässa i Göteborg. Helsingborg blev under mässan
utsedd till Sveriges IT-kommun och var nominerad även inom andra kategorier.
Detta är ett kvitto på att staden gör ett bra jobb vad gäller digitalisering
och IT och något som vi ska vara stolta över. Men för oss är det också en
självklarhet att helsingborgarnas skattemedel ska spenderas på ett ansvarsfullt
sätt. Att lägga miljonsummor på att delta i en mässa är inte ett exempel på
det. Någonstans måste man fråga sig själv - vad är nyttan och vad är priset?
Det är tråkigt att se hur kommunstyrelsens utgifter för
kommunikation och eventmedverkan tillåts sticka iväg. Särskilt när kommunala
välfärdsverksamheter, exempelvis socialförvaltningen, dras med stora underskott
och problem i sin vardag. Jag ser fram emot dagen då staden har lika höga
ambitioner för stadens skola, vård och omsorg som för IT och digitalisering.
Men då krävs ett socialdemokratiskt styre.
fredag 6 november 2015
Klassamhället - finns det?
Det är jobbigt att bli påmind om att vi lever i ett
klassamhälle. Det är den slutsats jag drar med tanke på den upprördhet mitt
uttalande i samband med HD:s artikel om skolsegregationen orsakat, inte minst
på insändarsidorna. I artikeln nämner jag att jag vill ha en skola där
skomakarens dotter kan gå i samma klass som direktörens son.
Det är väl belagt att föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar
stor roll för hur elever lyckas i den svenska skolan. Skolforskaren Magnus
Oskarsson vid Mittuniversitetet har påpekat att socioekonomisk bakgrund idag
spelar lika stor roll för hur elever lyckas i Sverige som i Tyskland och USA.
Länder där skolan på pappret är klart mer segregerad än Sverige. Så har det
inte varit tidigare i vårt land.
Svensk skola har varit världsledande på att kompensera för
social bakgrund. Att strukturerna i det svenska skolsystemet idag verkar
segregerande betyder inte att enskilda elever från till exempel arbetarklassen
inte kan lyckas. Men det betyder att sannolikheten för att
lyckas i skolan är lägre för dessa elever som grupp.
För mig som skolpolitiker är jämlikhet och allas möjlighet
att verkligen kunna lyckas oerhört viktig. Med dagens skolsystem har dessa
möjligheter minskat för många elever. Det vore inte sakligt att blunda för det
faktum att svensk skola idag inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag och att
likvärdigheten i utbildningssystemet har mycket stora brister. För att hitta
lösningarna måste man vara klar över analysen och inte blunda för hur det
faktiskt ser ut i dagens skola.
/Ola
torsdag 29 oktober 2015
Avhopp och medlemskapets gräns
Jag var mycket besviken, uppgiven och ledsen efter
resultatet av flyktinguppgörelsen. Vi har haft tuffa förhandlingar i en viktig
fråga utan någon egentlig vinnare – på grund av den parlamentariska
situationen.
Blev sedan än mer uppgiven när jag upptäckte att ett par av
mina partikamrater valt att lämna partiet på grund av uppgörelsen.
Tidigare har jag tillhört dem som hejat på och inte
ifrågasatt när medlemmar lämnat andra partier, som när KD tappade medlemmar
efter de lämnat decemberöverenskommelsen. Men nu hände det i mitt parti, då fick jag rannsaka mig
själv om varför det nu känns annorlunda, varför jag inte bara kan acceptera
detta.
För mig är ett medlemsstyrt parti en fråga om demokrati. Det
finns inte olika grader av medlemskap, alla har en röst. Vi väljer tillsammans
de som ska företräda oss och litar på att de gör sitt allra bästa tills
motsatsen är bevisad.
Det är därför jag förundras över hur man kan sätta en gräns
för sitt medlemskap på grund av uppgörelsen. Vi är ju fortfarande en
medlemsstyrd organisation och varken ideologi eller stadgar har ändrats.
Organisationen är aldrig bättre än dess medlemmar. Och om de
kritiska medlemmarna lämnar - hur ska vi då kunna förändra något? Vad skapar ett
avhopp för signaler och varför skulle just jag vara viktigare än
organisationen? Rör det sig om idealister som låter jaget gå före laget? Har de
handlat i affekt utan att sätta sig in i detaljerna? Hos oss ska dörren alltid
stå öppen för de som delar våra värderingar.
Som jag ser det måste vi kämpa hårdare för att få ett
parlamentariskt läge där vi får bättre förutsättningar. En kamp där alla
medlemmar behövs och kan göra skillnad. Jag tror på den demokratiska
socialismen nu och i framtiden. Tillsammans är vi starka!
/Anna
tisdag 27 oktober 2015
Hur länge kan man vara på gång i skolpolitiken?
Helsingborgs Dagblad har nyligen skrivit om vår
motion om rättvis fördelning om elever. Man har även gjort en aktuell
sammanställning av läget. Det är dyster läsning, särskilt när man från de
styrande än en gång påstår att en rättvis fördelning är på gång. Frågan är hur
länge man kan vara på gång utan att något händer.
Att Christer Rasmusson (FP) i detta läge hänvisar till det fria
skolvalet som högsta vägledande princip är ett tecken på bristande insikt i vad
skolpolitikens roll egentligen är.
Det finns ett antal grundläggande principer i skollagen,
bland annat ska skolan och undervisningen vara likvärdig och kompensatorisk. Vi
menar att dessa principer sätts ur spel när skolornas ansvar för nyanlända
elever inte är lika i staden.
De flesta rektorer och lärare vill se fler nyanlända på just
sin skola. Det verkar nu vara upp till politiken att se till att det sker. Kan Malmö,
så kan Helsingborg!
/Ola
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)