Det är jobbigt att bli påmind om att vi lever i ett
klassamhälle. Det är den slutsats jag drar med tanke på den upprördhet mitt
uttalande i samband med HD:s artikel om skolsegregationen orsakat, inte minst
på insändarsidorna. I artikeln nämner jag att jag vill ha en skola där
skomakarens dotter kan gå i samma klass som direktörens son.
Det är väl belagt att föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar
stor roll för hur elever lyckas i den svenska skolan. Skolforskaren Magnus
Oskarsson vid Mittuniversitetet har påpekat att socioekonomisk bakgrund idag
spelar lika stor roll för hur elever lyckas i Sverige som i Tyskland och USA.
Länder där skolan på pappret är klart mer segregerad än Sverige. Så har det
inte varit tidigare i vårt land.
Svensk skola har varit världsledande på att kompensera för
social bakgrund. Att strukturerna i det svenska skolsystemet idag verkar
segregerande betyder inte att enskilda elever från till exempel arbetarklassen
inte kan lyckas. Men det betyder att sannolikheten för att
lyckas i skolan är lägre för dessa elever som grupp.
För mig som skolpolitiker är jämlikhet och allas möjlighet
att verkligen kunna lyckas oerhört viktig. Med dagens skolsystem har dessa
möjligheter minskat för många elever. Det vore inte sakligt att blunda för det
faktum att svensk skola idag inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag och att
likvärdigheten i utbildningssystemet har mycket stora brister. För att hitta
lösningarna måste man vara klar över analysen och inte blunda för hur det
faktiskt ser ut i dagens skola.
/Ola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar